Jag inledde mitt arbete som ny verksamhetschef på SAK i januari och har tidigare bland annat jobbat på Galleri Riis i Stockholm och varit vikarierande curator på Hasselbladstiftelsen i Göteborg. Allt känns nytt och spännande med detta nya uppdrag.  Jag funderar mycket på vad Sveriges Allmänna Konstförening är för förening och vill ta tid på mig att tänka på detta. Föreningens syfte, som det är formulerat i stadgarna är: ”Föreningens ändamål är att inom Sverige väcka och utbreda intresse för samtida konst samt främja dess bästa.”?

Det är naturligtvis en mängd saker som kan rymmas i våra stadgars första paragraf. Nu gäller det för mig och mina kollegor att försöka hitta en inspirerande metod för att främja konstens bästa, och skapa en hållbar verksamhet som känns relevant i vår samtid, så att vi kan locka nya medlemmar och behålla de medlemmar vi har.

I föreningens första årsberättelse från 1833, som också går att finna i sin helhet på hemsidan, kan vi läsa.

Spridande av ”smak och insigt” är inte helt modernt. Insikter kan ju komma till en konstbetraktare när denne minst anar det. Det är dock svårt att sprida den. Smak, där har vi ett problematiskt begrepp som har en lätt unken odör av elitism. Bildning är dock ett uttryck jag inte tycker vi ska rädas.

Samtidskonsten är den del av kulturlivet som allt för många inte vågar närma sig. Vi är vana att läsa romaner, se en film och gå på teater och vi vågar ha åsikter om dessa upplevelser, men att stå inför en målning eller en skulptur och våga ge uttryck för våra reaktioner tycks svårare.

En stor del av SAKs verksamhet rör sig kring konstlotteriet och detta är både ett konkret sätt att ge ekonomiskt stöd åt konstnärer via inköpen, men också ett sätt att arbeta med bildningstanken väldigt konkret, att föra ut konst i människors hem, med en förhoppning att detta kan leda till att fler vågar möta nya konstuttryck. Det är något fantastiskt med att leva med konst, att meditera över ett verk i sitt eget hem och att sakteliga börja tro på sin egen förmåga till uttolkning och gissningar.

Spridande av ”smak och insigt” är inte helt modernt. Insikter kan ju komma till en konstbetraktare när denne minst anar det. Det är dock svårt att sprida den. Smak, där har vi ett problematiskt begrepp som har en lätt unken odör av elitism. Bildning är dock ett uttryck jag inte tycker vi ska rädas.